Nalle

Även jag förfärdigade ett gosedjur till systerdottern. Men jag stickade istället. Det här är ett gosedjur med lång historia, en del sårade känslor, omstarter och upprepningar. Gissa om jag är glad att slutligen ha rott projektet i land!

Jag har alltså köpt ett färdigt kit från Marks och Kattens. Stickat 21 (!!!) delar, sytt ihop dem, stoppat, broderat och slutligen blivit färdig. Först en bild på de 21 delarna:

En del blev felstickad, men det spelade egentligen ingen roll, eftersom det gick att sy ihop den med sömmen framåt istället för bakåt. Garnet är ändå så lurvigt, så det syns inte. Men den uppmärksamme ser att innerdelen av benet är vänd åt olika håll… ;)

Det här var på samma gång det enklaste och mest komplicerade, det tråkigaste och roligaste jag nånsin har stickat.
Enkelt – alltihop bara rätstickning. Dessutom i ett enormt tillåtande garn, så ev skönhetsfel syns inte.
Komplicerat – i princip vartenda varv är olikt det föregående. Beskrivningen är tre A4-sidor där varven står uppräknade vart och ett för sig. Det är visserligen en sanning med modifikation. Ibland stod det faktiskt “Sticka 4 varv” eller tom “Sticka 19 varv”. Men de ställena var ganska lätträknade :)
Tråkigast – det blev ju lite enahanda till slut. Enda utmaningen var ju att hålla koll på om jag skulle öka eller minska en maska i början eller slutet av varvet. Eller de riktigt roliga varven; i båda ändarna!…
Roligast – det är ju ganska speciellt att ha stickat en nalle. Jag är väldigt stolt, faktiskt.

Så börjar det väl närma sig att visa det slutgiltiga resultatet, va´?

Visst blev han fin? På tassarna har han applicerade filthjärtan:

Ena tassen pryds av flickans namn. På den andra broderade jag ett hjärta med tråckelstygn genom att följa filthjärtats kant och sen sy ett varv till innanför.

Fler gosedjur

Lilla Loppans gosedjur fordrar ett helt eget inlägg. Som jag skrev tidigare tillstötte komplikationer med minsta Loppans första gosedjur. Det blev helt enkelt för fint och därmed omöjligt att ge bort

Möt Rävis! Hon har alltså ritat en räv (Men mamma det är en snäll räv! Inte en sån som bits!) på ett papper och valt tyg. Sen har jag sytt Rävis, Loppan har stoppat den och så har jag monterat den. På pappret har hon också skrivit sitt och kusinens namn. Hon hade inte ens fyllt fyra när det här gjordes i augusti…

Tyget är velour från Mjuka tyger. Ben och svans är gjorda av ett svart bomullssnöre jag har sparat från nån kasserad jacka, eller så.

Ja, ni förstår att Rävis inte kunde flytta vidare. Så under sportlovet tog vi tag i att rita ett nytt gosedjur till kusinen:

På baksidan av den här står det vad den heter:

Och ifall nån missade det, står det också vilket djur det är. Så det får väl bli dagens fråga: Vad heter gosedjuret?

Så över till det färdiga resultatet:

Även här har Loppan valt tyg (stretchfrotté från Blötbergsboden inköpt på en symässa för läääänge sen) och stoppat. Den här fick ben av samma snodd som Rävis, men svans av en rund jackresår från en gammal Gneis-jacka. Manen har jag sytt av lintråd och ansiktet är också broderat med lintråd.

En närbild på det söta ansiktet. Jämför med originalet överst. Jag är mycket nöjd.

Gosedjur

Redan när systerdottern föddes i slutet av sommaren, satte vi igång med presentmakandet. Den ursprungliga tanken var att de skulle skickas direkt när hon var nyfödd, men dels tillstötte “komplikationer” (mer om dem i ett senare inlägg) med yngsta dotterns present, dels blev vi inte färdiga till när vi åkte dit, eftersom det blev bestämt lite hastigt, så då fick de vänta till välkomstfesten istället.

Äldsta dottern ritade ett eget fantastidjur, med inspiration från nåt i Sims, tror jag:

Ansiktet är sytt som applikationer, tygerna är gamla lakan och en bit ceriserosa stretchfrotté. Det rosa blommiga lakanet är ganska tunt, så vi förstärkte med en bit vit lakansväv under. Den är ihopsydd från rätan och har alltså råa kanter, både rosa och vita. För att göra det lite snyggare sydde vi ihop den med trestegsraksöm. Att sy ihop från rätan löste också problemet med att sy ihop vändhålet. Vi sparade helt enkelt en öppning längst ner i en fot, stoppade och sydde sedan igen hålet från rätan. Enkelt och bra. Hon har ritat och sytt allt själv, men jag har givetvis hjälpt henne med hur man ritar på vliesofixet, totally stable på baksidan etc.

Mellanloppan ritade och sydde en kanin. Den är sydd av brun velour och har handbroderat ansikte. Öronen är ostoppade och får lite stuns och karaktär av en stickning parallellt med kanten. Vid benen sydde vi av med en raksöm. Denna är sydd helt efter samma princip som kalikå-djuren, dvs rita formen på tyget, sy ihop räta mot räta med smal sicksack, klipp rent och vänd. Även mellanloppan har sytt allt själv, men där fick jag hjälpa till lite mer med inställningar och maskinträdning.