På 5-årsavdelningen där Loppan går nu, har det blivit vanligare att man bjuder hela avdelningen och går hem under dagistid tillsammans med personalen. Det är då inte alldeles enkelt att komma på presenter till 5-åriga pojkar man inte känner. Eller flickor för den delen, men de känner vi oftast lite bättre och då är det enklare i vilket fall.
Under hösten har det därmed blivit en hel del dödskalle-påsar sydda. Vanlig “gympapåse”-modell med bomullsband att dra ihop med. Tyget är ett påslakan som inköptes på Jysk för många år sen. Finns fortfarande mycket kvar :)
Eftersom det nu börjar bli ett ansenligt antal som har såna här påsar (oftast med olika färg på banden) har jag nu börjat sy namn på dem också :)
Rasmus är dessutom Loppans pojkvän. På utvecklingssamtal har vi fått berättat att de är så kära, så kära. Sitter bredvid varandra, hjälper varandra, kramas och är gulliga. De vet också att de ska bo ihop, få barn och bli prins och prinsessa när de blir stora. Loppan har också berättat, i förtroende, “Jag behöver inte fråga först om att pussa Rasmus på munnen”. Hmm… :)
4 kommentarer:
Hm.. har det blivit kotym nu med sådana kalas där...hörde om en av de första men trodde inte att det skulle leva kvar!
Tjusiga påsar- och de blir säkert välanvända, gympapåsar kan man inte få för många av...
Kram!
/FiaS
Snygg påse. Och så söta de är när de är gulliga mot varandra! Det håller väl i sig ett tag till och sen är det bara tjejbaciller och killbaciller som gäller!
Ja, Fia, på Ekorren är det inte kutym men har blivit vanligare och vanligare. Lite jobbigt tycker jag personligen, men...
De där två har i alla fall framtiden utstakad. De ska gifta sig, få barn och bli prins och prinsessa! :)
Fina
Skicka en kommentar