Käpphästar

I slutet av våren skulle Lilla Loppan på bästa kompisens 5-årskalas. Efter att först ha dissat idén om nåt hemsytt och krävt ett besök i leksaksaffären, kom hon springande med följande begäran: Mamma, kan du inte göra en sån där häst som är på en pinne som Lilla Gubben?!
Eh… Jo, det kan jag väl. Och, om sanningen ska fram, så inte bara kan jag, jag går dessutom igång på sånt och tycker det är väldigt kul att improvisera och hitta på efterhand. Så det gjorde jag.

Första steget var en räd på Ohlssons tyger. Där hittade jag det perfekta tyget, lika perfekt frans och fina band.

Andra steget ett besök på brädgården där lagom tjock rundstav inhandlades. De var lite fyrkantiga med längder och så, så jag har en rundstav till en häst till nu. :)

Tredje steget att börja rita och fnula och då tändes också idén om en instruktion på bloggen, så jag fotade resten av stegen och så får ni en instruktion här (materiallista kommer sist):

1. Rita hästhuvud och två öron inkl sömsmån på ett papper och klipp ut det.

2. Rita av mönsterdelarna på tygets avigsida (sorry, lite dålig bild :( )

3. Nu ska det nålas. Börja med stället där manen ska sitta, för det är trixigast och viktigast. Jag har köpt en färdig blank frans (syns tydligare på nästa bild). Först nålade jag fast fransen på det ena tyglagret. Fransen ska vara på tygets rätsida, med fransarna hängandes neråt, sas. Nålarna måste dock sättas på avigsidan. De måste också sättas tätt, så att manen/fransen följer den ritade linjen:

Så här ser det ut på rätsidan:

Lägg sen ihop tyget räta mot räta och sätt några nålar inuti delarna.

4. Sy genom båda tyglagren med smal sicksack. Jag har nog både stygnlängd och –bredd på 0,5, vill jag minnas. Lämna en öppning längst ner på öronen och den korta linjen på halsen (där hästen ser halshuggen ut. Får man säga så? Men ni förstår vad jag menar).

5. Klipp ut alla delarna med ca 1 cm sömsmån på huvudet och 0,5 cm på öronen.

6. Förbered käppen genom att göra en boll av stoppning, ungefär som en tennisboll i storlek, och fästa den överst på käppen med flera lager frys-/målartejp. Tejpa även runt käppen, under bollen.

7. Stoppa in käppen i hästhuvudet. Tryck in stoppning i nosen och så småningom runt käppen också, när du kommer dit.

8. Gör färdigt öronen. Jag vände dem rätt och sydde sen en raksöm en knapp cm från kanten för att få lite mer stadga på dem. Vik in sömsmånen i örat och sy fast för hand mot huvudet. Här hade jag visst ingen bild, men det tror jag nog ni kan tänka er ändå.

9. Ta bandet och trä det runt hästhuvudet som ett träns/grimma eller vad det nu heter. Nåla fast det, men sätt nålarna bara i bandet, så det går att trä av det sen.

10. Sy ihop bandet på alla ställen det sitter en nål. Jag använde symaskinen och sicksack och sydde lite fram och tillbaka på alla ställen. Bandet jag valde visade sig ha en förmåga att repa upp sig ganska lätt, så då blev det ett sätt att “försluta” ändarna att sy med sicksack.

11. Häfta fast huvudet på käppen, genom att vika in kanten längst ner och sätt fast med hjälp av häftpistol. Jag vek små veck av tyget efterhand och tyckte det funkade bra.

12. Mät sist ut hur långa tyglar du ska ha, genom att trä på tränset igen och måtta på fri hand.

13. Sy fast tyglarna också.

14. Sy på två svarta knappar som ögon.

Här syns det ganska bra att jag har gjort ett litet veck på öronen när jag sydde fast dem.

En med rött träns till Loppan och en med grönt till hennes kompis. Jag gjorde den röda först och en förändring som jag gjorde redan till den gröna var att göra nosen lite rakare. Jag tycker Loppans är lite väl smal precis över mulen, liksom. Men det blev bra ändå!

När jag mötte kompisens mamma på dagis några dagar senare visade det sig att kompisen önskat sig precis en Lilla Gubben-käpphäst sedan hon sett en i en katalog precis efter jul. Kul! Det visste varken jag eller Loppan om, men det gjorde ju att presenten blev en riktig fullträff!

Det här använde jag:
75 cm fuskpäls (räckte bra till två hästhuvuden, men det beror ju på hur stora man ritar huvudena)
ca 1 m band
ca 50 cm snöre till tyglar
30 cm frans per häst
rundstav, 2,5 cm diameter, knappt 90 cm lång
kuddstopppning
frystejp
häftpistol

Och det var lätt! Tog knappt en timme för första hästen och trekvart för andra. Så ut och gör! Nu har ju jag tänkt åt er, så då går det på trekvart för er också :)

Sommarklänning

Jag har fått den stora glädjen att sy till min stora dotter! Det händer inte så ofta, men nu ville hon ha sommarklänningar.

Vi insåg ganska snabbt (men inte tillräckligt snabbt :) ) att en förlängd och utställd t-shirt ser ut som ett nattlinne när man är större än ca lågstadieålder. Gör om, gör rätt… Efter en hel del funderande och testande blev det så här:

En förlängd och utställd t-shirt sydd i stl 164 Ottobre Creative Workshop syddes in i ärmen, byst och midja. Samtidigt sattes ett knytband in i sidsömmen att knyta bakom ryggen:

Och en uggla i perfekt färgmatchning syddes fast längst ner på kjoldelen:

Med dessa åtgärder fick man modellen att bli lite mera formnära samtidigt som både ugglan och bandet bidrog med detaljer som man normalt inte har på ett nattlinne och då blev det istället en fin klänning av det hela.

På ugglebilden ser man också att tyget är en spetsstickad trikå. Jag hittade den på Stof & Stil i Malmö, dit vi åkte efter att ha besökt KlaramedK och hennes fina små tvillingar och stora busbarn i Lund. Ekologisk är den också. Färgen hette aqua tror jag och är en väldigt svårfotograferad turkos nyans ;) Knytbandet gjordes av en blekgrön snedslå som syddes ihop dubbel (“samma färg fast grön, liksom”, som dottern själv uttryckte det). Ugglan är ett stryk-på-märke (fast jag sydde en raksöm runt också) som jag hittade på vårt lokala Coop Forum och som verkligen var perfekt i färgen, även om bilden blev lite märklig…

Ugglor

Tidigare i våras provsydde jag ett mönster från en tysk sömnadstidning. Jag är dålig på att sy toiller bara så där, utan jag väljer ett tyg jag gillar, men kan tänka mig att “sumpa” om det inte alls funkar. När jag beställde uggletyget från Znok tidigare, så var det instickat en smutsrand mitt på tyget och då var Jenny så snäll och skickade en ny bit. Det ledde ju till att jag faktiskt har ganska mycket uggletyg, så då kunde jag riskera ifall det inte skulle bli så bra som jag tänkte mig :)

Men det blev det. Efter lite trixande i alla fall!

Jag tror jag gjorde nån märklig rörelse precis när dottern tryckte på knappen, men man ser den nu skapligt i alla fall. Jag tyckte det blev en lite roligt kombination med det barnsliga(re) tyget och den lite damiga modellen med draperingen. Dock har jag sytt in den en dryg dm jämfört med mönstret, trots att jag stämde perfekt med måttabellen. Märkligt! Men ärm- och sidsöm vid byst och midja är minskat med upp till en dm mot hur det var från början. Så nu är jag nöjd. Innan var den lite tältliknande… Jag är ju inte direkt smärtast i världen, så att klä sig som om man vägde ytterligare 15 kg kändes inte som den bästa idén ;) Men så här är jag nöjd.

Hej igen!

När man ska återta bloggen ska man göra det med ett paradnummer och inte en ursäkt, tycker jag!
Så här kommer den – min finaste sommarklänning:

Mönstret är från min svärmors samling. Jag gissar 60-tal eller tidigt 70-tal på denna. På den tiden var ju de flesta mönster bara i en storlek och jag har den fantastiska glädjen att ha ungefär samma mått som hon hade då, så jag kan använda dem ganska så rakt av. Och hela guldgruvan har jag fått att ösa ur. Det är jag enormt tacksam för!

Tyget vill jag minnas att jag har fått från finaste Karina Tant Trassel, en internetbekantskap som jag också haft glädjen att möte IRL vid ett tillfälle. Vi träffades för att vi har barn som är födda i princip samtidigt. Hon är en hejare på att hitta fina 70-talstyger på loppis och ibland byter vi – hon har tyg och jag har tex en gammal overlock eller sömnadskunskaper :) Nöjda brukar vi bli båda två. Inte minst denna gång. Visst är det fantastiskt!

Baktill har klänningen ett långt, dolt blixtlås och en knäppt slejf som hänger löst. En detaljbild av ryggen kommer här:

Tyvärr lyckas jag inte riktigt få fram den fina petrolblå färgen som finns i tyget på bilderna. Även knappen har den nyansen.

Jag är så nöjd, så nöjd med min klänning och har fått en hel del positiva kommentarer när jag har den på mig. Det är kul! Jag är också väldigt nöjd med hur tygets mönster hamnade vid tillklippningen. Det var inte planerat, men jag tycker det blev supersnyggt. Alldeles särskilt nöjd är jag med halsringningen och att det nästan ser ut som en blomkrage.

Och till på köpet har jag nu också “kommit ut”. Det passar väl bra, så Pride-vecka det är här i huvudstaden ;)

Avslutningsvis vill jag tacka Popcorn för den fina utmärkelsen jag fick i slutet av maj. Tack! Jag blev glad och den värmde mycket i en intensiv och jobbig period. Jag är ledsen att jag inte kunde ta tag i det då, men nu blev det gjort i alla fall.
Enligt reglerna ska man berätta åtta saker om sig själv, så jag gör ett försök. Nummer 1 får vara att ni fick se hur jag ser ut ovan :)

2. Jag är en “friskt vågat, hälften vunnet”-person. Det gör att jag ibland ger mig in i saker som inte blir så bra.

3. Jag är en fixare också. Så jag kan oftast fixa till det rätt bra ändå :)

4. Jag är enormt svag för choklad, lakrits och glass. Gärna kombinerat. Som i Hemglass-glassen Tyrkisk peber. Mmmm.

5. Jag dricker inte kaffe, men gärna te. Fast bara svart. Med mjölk i. Inget rött eller grönt eller så, alltså.

6. Jag har tre systrar och en bror. En syster bloggar här: Kokoskarusellen. Hon är en otroligt begåvad konsthantverkare.

7. Jag gillar att sjunga, men med tre barn i aktiva åldrar hinns just nu ingen kör med, tyvärr.

8. En av fördelarna med att bo i Stockholm är att pendla till jobbet. Det är min lästid. Det blir ganska mycket på en vecka när man sitter på t-banan en timme varje dag. (Det gäller att så nåt positivt i det också!)

Sen ska man också skicka den vidare till fem personer, men den biten hoppar jag över den här gången.

Moln och stjärnor

För länge sen fick jag en beställning på en molntröja och matchande byxor. Jag var visserligen tydlig med att jag INTE kunde garantera någon leveranstid, men sa också att jag trodde jag skulle hinna under sportlovet. Det gjorde jag inte… :(

Inte under påsklovet heller… Men några VAB-dagar veckan efter påsk rådde bot på det dåliga samvetet och nu är det klart:

Tröja och byxor i stl 92, båda efter eget mönster. Turkosa moln från Jny och röda matchande byxor i collegetyg som fanns i gömmorna, dvs okänt ursprung… Mudd från Ohlssons.

Som ett liiitet plåster på såren gjorde jag dem lite mer arbetade än beställningen var från början och jag hoppas att det inte gjorde något med stjärnor på ärm och ben. Jag tycker det blev riktigt snyggt. Tyvärr ledde det återigen till insikten att maskinen behöver service. Den matar INTE som den ska, vilket blev plågsamt synligt när jag sydde på molnstjärnan på benet med röd tråd. Alla gånger den gjorde hoppstygn syntes väldigt väl. Nu gick det att lösa med att sy två varv, men det blir ju å andra sidan ganska tjock söm då… Men jag är nöjd i slutändan. Snyggt till alla barn, tycker jag. Och även somrigt och fräscht men passar ändå på vintern också. Perfekt kombo med andra ord.

Retroringar

Retroringarna från Mjuka tyger köpte jag till mig själv. Tur jag tog i lite, för lilla Loppan ville väldigt gärna också ha en tunika. Och trekvartsärmar skulle det vara. Som tur var var KlaramedK hemma hos oss just då och hade en tröja med trekvartsärmar, så vi verkligen kunde bekräfta att det var så det skulle se ut :)

Jag är egentligen inte så mycket för sån däringa mor-dotter-matchning, men när de ber så snällt att man ska sy till dem så för man ju göra det. Även om man redan var på väg att sy en till sig själv!

Först lekte vi lite med självutlösaren:

Det gick väl så där, kan man säga, men vi hade roligt…

Sen fick vi fotografhjälp, och då kunde Loppan själv gå igång med poserandet och cirkustricksen!

Min tunika är från mitt mönster från Svenska mönster.

Loppans är Ottobre Creative Workshop 301 stl 110 med trekvartslånga trumpetärmar och förlängd och utställd till tunika. Av den enkla anledningen att mitt egna 110-mönster har gått upp i rök! Och Klara – jag har tom städat syrummet så du inte skulle tro dina ögon, men mönstret kom ändå inte fram! ;)

Pärlpyssel

Det har pärlats en hel del den här vintern och våren. Bla har vi gjort örhängen:

Sju pärlor på lämplig pärlplatta, stryka, limma stift på baksidan. Klart. Busenkelt. De här tre gjordes av mellanloppan och skickades iväg till bästa kompisen när hon fyllde 10. Lilla Loppan har också gjort några och jag har nog också tre stycken i olika färger :)

Pärlplattor har det också gjorts i massor och till slut blev det det här vackra som nu pryder vår vägg:

Ett antal pärlplattor av varierande storlek limmas på en bottenplatta och monteras i ram. Vi har köpt en ram Ribba från IKEA som är några cm djup och monteras i bakkanten i ramen men glaset sitter i framkanten. Blev faktiskt riktigt snyggt. Samtidigt som den här kom upp passade jag dessutom på att spika upp en stor del av familjens övriga tavlor. Tyckte det var dags för det nu, 2 ½ år efter flytten…

Piratkalas

I vintras var lilla Loppan på 4-årskalas. “Prinsess- och piratkalas. Kom gärna utklädd” var inbjudan. Förgäves försökte jag få Loppan att vara pirat. Hon gick dit i den här prinsessklänningen istället :) (Den rosa-lila passar lilla Loppan numera). En pirattröja fick i alla fall följa med som present:

Mitt eget mönster i stl 104. Pirattyg från Mjuka tyger. Singeljersey i ärmar och rygg (jag är för snål med fina pirattyget för att sy en hel tröja av det!) från Mjuka tyger eller Jny. Hals, ärmar och nederkant kantades med lila, glansig vikresår för en lite prinsessig touch ;)

Nalle

Även jag förfärdigade ett gosedjur till systerdottern. Men jag stickade istället. Det här är ett gosedjur med lång historia, en del sårade känslor, omstarter och upprepningar. Gissa om jag är glad att slutligen ha rott projektet i land!

Jag har alltså köpt ett färdigt kit från Marks och Kattens. Stickat 21 (!!!) delar, sytt ihop dem, stoppat, broderat och slutligen blivit färdig. Först en bild på de 21 delarna:

En del blev felstickad, men det spelade egentligen ingen roll, eftersom det gick att sy ihop den med sömmen framåt istället för bakåt. Garnet är ändå så lurvigt, så det syns inte. Men den uppmärksamme ser att innerdelen av benet är vänd åt olika håll… ;)

Det här var på samma gång det enklaste och mest komplicerade, det tråkigaste och roligaste jag nånsin har stickat.
Enkelt – alltihop bara rätstickning. Dessutom i ett enormt tillåtande garn, så ev skönhetsfel syns inte.
Komplicerat – i princip vartenda varv är olikt det föregående. Beskrivningen är tre A4-sidor där varven står uppräknade vart och ett för sig. Det är visserligen en sanning med modifikation. Ibland stod det faktiskt “Sticka 4 varv” eller tom “Sticka 19 varv”. Men de ställena var ganska lätträknade :)
Tråkigast – det blev ju lite enahanda till slut. Enda utmaningen var ju att hålla koll på om jag skulle öka eller minska en maska i början eller slutet av varvet. Eller de riktigt roliga varven; i båda ändarna!…
Roligast – det är ju ganska speciellt att ha stickat en nalle. Jag är väldigt stolt, faktiskt.

Så börjar det väl närma sig att visa det slutgiltiga resultatet, va´?

Visst blev han fin? På tassarna har han applicerade filthjärtan:

Ena tassen pryds av flickans namn. På den andra broderade jag ett hjärta med tråckelstygn genom att följa filthjärtats kant och sen sy ett varv till innanför.

Fler gosedjur

Lilla Loppans gosedjur fordrar ett helt eget inlägg. Som jag skrev tidigare tillstötte komplikationer med minsta Loppans första gosedjur. Det blev helt enkelt för fint och därmed omöjligt att ge bort

Möt Rävis! Hon har alltså ritat en räv (Men mamma det är en snäll räv! Inte en sån som bits!) på ett papper och valt tyg. Sen har jag sytt Rävis, Loppan har stoppat den och så har jag monterat den. På pappret har hon också skrivit sitt och kusinens namn. Hon hade inte ens fyllt fyra när det här gjordes i augusti…

Tyget är velour från Mjuka tyger. Ben och svans är gjorda av ett svart bomullssnöre jag har sparat från nån kasserad jacka, eller så.

Ja, ni förstår att Rävis inte kunde flytta vidare. Så under sportlovet tog vi tag i att rita ett nytt gosedjur till kusinen:

På baksidan av den här står det vad den heter:

Och ifall nån missade det, står det också vilket djur det är. Så det får väl bli dagens fråga: Vad heter gosedjuret?

Så över till det färdiga resultatet:

Även här har Loppan valt tyg (stretchfrotté från Blötbergsboden inköpt på en symässa för läääänge sen) och stoppat. Den här fick ben av samma snodd som Rävis, men svans av en rund jackresår från en gammal Gneis-jacka. Manen har jag sytt av lintråd och ansiktet är också broderat med lintråd.

En närbild på det söta ansiktet. Jämför med originalet överst. Jag är mycket nöjd.

Gosedjur

Redan när systerdottern föddes i slutet av sommaren, satte vi igång med presentmakandet. Den ursprungliga tanken var att de skulle skickas direkt när hon var nyfödd, men dels tillstötte “komplikationer” (mer om dem i ett senare inlägg) med yngsta dotterns present, dels blev vi inte färdiga till när vi åkte dit, eftersom det blev bestämt lite hastigt, så då fick de vänta till välkomstfesten istället.

Äldsta dottern ritade ett eget fantastidjur, med inspiration från nåt i Sims, tror jag:

Ansiktet är sytt som applikationer, tygerna är gamla lakan och en bit ceriserosa stretchfrotté. Det rosa blommiga lakanet är ganska tunt, så vi förstärkte med en bit vit lakansväv under. Den är ihopsydd från rätan och har alltså råa kanter, både rosa och vita. För att göra det lite snyggare sydde vi ihop den med trestegsraksöm. Att sy ihop från rätan löste också problemet med att sy ihop vändhålet. Vi sparade helt enkelt en öppning längst ner i en fot, stoppade och sydde sedan igen hålet från rätan. Enkelt och bra. Hon har ritat och sytt allt själv, men jag har givetvis hjälpt henne med hur man ritar på vliesofixet, totally stable på baksidan etc.

Mellanloppan ritade och sydde en kanin. Den är sydd av brun velour och har handbroderat ansikte. Öronen är ostoppade och får lite stuns och karaktär av en stickning parallellt med kanten. Vid benen sydde vi av med en raksöm. Denna är sydd helt efter samma princip som kalikå-djuren, dvs rita formen på tyget, sy ihop räta mot räta med smal sicksack, klipp rent och vänd. Även mellanloppan har sytt allt själv, men där fick jag hjälpa till lite mer med inställningar och maskinträdning.

Bullshit!

Som jag skrev tidigare, har jag inte prioriterat bloggen. Dock har jag sytt och stickat och tillsammans med barnen även gjort annat pyssel, så vad passar bättre en VAB-dag än att blogga ikapp? Med schemalagda inlägg varannan dag kommer jag nästan fylla upp hela maj, tror jag :)

Först ut senaste alstret – en flört med gamla tiders handarbete: en bonad. När min syster hälsade på i vintras fick vi en underbar bok:

(Klicka på boken – bilden är en länk till ett köpställe )

I den finns, förutom en massa smarriga recept (101 st, antagligen!), små tänkeord med en modern kommentar, kan man väl säga. Vid anblicken av en av dem sa min syster att det där skulle man ha som bonad. Det har hon nu :)

Bakgrundstyget är samma vita med rosa små hjärtan som på laptopfodralet här nedan. En bit av en gammal gardin. “Lagom är bäst” har jag skrivit genom att stryka vliesofix på baksidan av tyget, skriva texten på en ny bit vliesofix och stryka fast på framsidan. Sen har jag använt trestegsraksöm på vanliga symaskinen och sytt i texten jag skrivit. I princip varje enskilt stygn är individuellt inställd stygnlängd, varierat mellan 1,5-3 mm. Det låter jättejobbigt och pilligt, men tog faktiskt inte alls särskilt lång tid.

“Bullshit!” skrev jag på ett vanligt papper. Använde för första gången en överföringspenna jag köpte på symässan och fyllde i bokstäverna på baksidan och strök sen över det på bonaden och broderade med kedjestygn för hand. Utropstecknet är sytt med hjälp av plattsöm och stjälkstygn. Förutom efterstygn har jag därmed avverkat hela min repertoar av broderistygn

Gamla tiders bonader är ofta kantade med ett brett band av bomull (ripsband?). Jag tog istället en ovikt snedremsa och ett zigzagband och dekorerade kanterna med. På baksidan strök jag vlieseline och sen vändsydde jag med en bit vit lakansväv. För att slippa att få ett vändhål som ska sys igen på nåt sätt, tog jag två bitar lakansväv, lite omlott. De hade en smal fåll kvar och det utnyttjade jag så att jag i princip sydde det som ett örngott. Det ser ju lite lustigt ut på baksidan, men när man sätter upp bonaden på väggen syns ju inte det.

Vi var hos min syster på Öland i påskhelgen för att fira välkomstfest för hennes yngsta dotter. Då fick hon den här “i-stället-för-en-blomma”. Hon blev både glad och överraskad!

Och snart kommer det fler inlägg med anledning av festen – vi pysslade nämligen ihop ett helt gäng med presenter till den lilla godbiten!

Laptop

Jag har prioriterat. Familj, jobb, syning, bloggning. I den ordningen. Som ni märker var det ett tag sen jag kom till den fjärde punkten. Så är det ibland. Sytt en del har jag dock gjort, så material till bloggning finns det i alla fall. Jag börjar med det jag sydde ikväll. En kollega har en ny liten tio tums laptop och behövde ett skydd till den. Det gick jag igång på, så ett alldeles väldigt personligt rosa fodral har sett kvällens ljus.


Jnys rosa moln med en cirkelrund orange molnapplikation för att bryta av lite. Insidan i ett vävt retrotyg, med innehavarinnans initialer broderade på frihand:


Det gick inte att få en vettig bild på insidan, men tyget är från en gammal gardin och det är rosa hjärtan på vit bakgrund. - Posted using BlogPress from my iPhone

Kokoskarusellen

Min syster Karolina, som har en orange fordonströja, har nu startat en blogg. Hon går andra året på Capellagårdens textillinje. Igår fick vi besked om att hon gått vidare i antagningsförfarandet till Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg.

Som om inte alla vackra saker hon gör skulle räcka, så är hon en riktigt poetisk skribent som verkligen behärskar “Less is more”!

Besök henne på www.kokoskarusellen.blogspot.com!

Några smakprov: