Grattis M 4 år!

Nu kan jag blogga om det här, för nu vet jag att de har kommit fram till en nöjd alldeles färsk 4-åring. Min systerdotter fyller 4 år idag och till henne skickade jag detta: Tunikan är sydd med utgångspunkt i Ottobre Creative Workshop 301, men är utställd och förlängd. Jag vet att den kanintröja jag sydde när hon blev storasyster i höstas passar bra nu och den var i 104, så då tog jag 110, så räcker den till hösten också. Både jag och mottagaren blev så nöjd med de långa muddarna som kom till pga tygbrist på pepparkakströjan vid lucia, så det ville jag utveckla. Dessa är ännu lite längre och räcker upp till armbågarna. Nästa gång ska jag dock bredda själva ärmarna lite, så puffeffekten blir tydligare ovan muddarna. Krullkantsvelouren, som jag visade fållningsnålning på i inlägget nedan, är från Jofotex och övrigt tyg från e-slöjd. För att man inte skulle dö av übermatchning (Jo, det är sant! Man kan det!) så sydde jag fast det applicerade hjärtat med en mörkcerise tråd. Det blev väldigt bra! Jag sydde en resårkanal på tightsen, där jag la tyget på andra ledden. Ett bra sätt att utnyttja spillbiten som blir bredvid benet, sas, vid tillklippningen. Och en lite kul detalj. Jag klippte linningen i två delar och sydde fast dem på vardera stycket först och sen sydde jag grensömmarna. Jag sydde sen ihop resåren till en rundel och la den inuti linningen när jag vek över den och sydde ner den med tvillingnålen. Det blev bra! Så har jag kommit på en detalj som blir jättebra! Jag har haft problem med att när jag syr ihop en axel, sätter på muddrullå och syr ihop nästa axel, så blir det inte snyggt när jag försöker sticka ner sömsmånen. Nu gjorde jag så här: 1. Sy ihop ena axeln. 2. Sy på muddväven räta mot räta i halshålet. (Vik inte över och sy fast den en gång till!) 3. Sy ihop andra axeln. 4. Vik NU över muddrullån runt sömsmånen och sy fast den. Simsalabim! Inga sömsmåner att sticka ner och inget problem med att först sy ihop muddrullån till en rundel, som sen blir för lång osv ;) Det man får försöka vara noga med är att sömmarna möts. Och visst är det märkligt att en som syr ihop byxor så att gren- och sidsömmar möts så här: ... ändå får en halskant där det inte möts perfekt... Det syns inte så det stör, egenligen (och gick inte att fånga på bild i lampljusets sken), men det är ju lite retfullt... Jag har dock pratat med födelsedagsbarndet i fråga samt hennes mamma och båda var jättenöjda! Kul!