Svenska Missionskyrkan har kyrkokonferens nästa vecka och jag har fått i uppdrag att sy sk fokusföremål till Livsnära samtal. Konferensens logga syns här till vänster och förklarar färgvalet och ger en föraning om slutresultatet...
Först: tio remsor på hela bredden, 15 cm breda.
2) Varje remsa delas upp i 10 kvadrater, 15x15 cm. Skärmattan, linjalen och rullkniven kom sannerligen till nytta.
3) 200 kvadrater blev 200 hjärtan, klippta på fri hand. Jag vek varje kvadrat dubbel och klippte ett halvt hjärta. Saxslipen från Fiskars, som skymtar på bilden ovan, kom väl till pass i det här momentet. Jag var väldigt tacksam för det vackra vädret som var, så jag kunde sitta ute och klippa! Velour dammar ju så förskräckligt. Det här var för ett tag sedan, så det var den första riktigt varma dagen för den här våren. Det är sånt som kallas timing...!
4) Jag nålade ihop hjärtana räta mot räta, så många som nålarna räckte till, och sen sydde jag ihop runt om och lämnade öppet för vändning. Hello-lappen ligger dubbelvikt i sömmen.
5) Färdig! Fyllda med vete från en kollegas föräldrars gård och underbara att hålla i handen!
6) Hela högen - 100 st!
... och det roliga är att eftersom alla är klippta på fri hand, så är det fortfarande så att jag syr unika saker! Inget hjärta är det andra likt och det kan jag garantera till 100 % :)Det var mindre tråkigt än jag trodde att sy dem, men jag var ändå rätt glad när jag var klar!
För att byxorna ska hålla lite längre, så har jag sytt i ett resårband i nederkanten, som kommer ut via två öljetter, så när resårerna hamnar runt knäna, är det bara att klippa av resåren och dra ut den, så har man ett par "vanliga" retrobrallor. Det är en lösning jag blev rätt nöjd med, faktiskt.
Och så här ser det ut på insidan:
Mönstret är Kerttu poplintunika från Ottobre 1/09, stl 110. Jag förlängde den dock något eftersom mönstret hette tunika och det skulle vara en klänning. Den blev jättebra, men som vanligt kan man inte lita på Ottobres måttangivelser, så resårkanten är ju alldeles för stor. Det är åtgärdat i halsringningen, men ärmhålen fick vara som de var, även om de också var lite stora egentligen.
Tyget är IKEAs flodhästar och det orange och orange/vita är från samma lakan som den här jackan.
Geringssåga. Skönt att vara ute. Sågbordet är lite rangligt, så man får hålla emot med en fot...
Inviga slipmaskinen (förra årets morsdagspresent...). Ännu skönare att vara utomhus! Loppan hjälper till.
Nu börjar det likna nåt! Här är skivan och listen fastskruvad i hyllan...
...liksom även luckan! Den uppmärksamme noterar också att ett H av lister verkar ligga ovanpå skivan. Vad kan detta vara...??
Med skivan nedfälld. Den uppmärksamme noterar nu att H:et blev ben!
Inflyttad!
En jacka, alltså! Tyget är ett av mammas gamla lakan, så det är ju snarare en sommarjacka. Den är fodrad med vit velour som det fanns en precis lagom stor bit kvar av. Dragkedjan kommer från makens gamla kasserade regnjacka. Och mudden är från Jofotex. En gång bad jag Johnny lägga med en bit orange mudd om han hade nån. Då kom den här...?? Den gick ju inte att använda till det den orange mudden var tänkt till. Men här passade den ju ypperligt!
Mönstret är Meedom och Meedom, 92, form 2. De rekommenderar ju själva form 3 till sina jackor, men hur skulle det se ut?? Se livebilderna nedan, så ser ni att den är ganska stor som den är. Form 3 hade gett ca 8 cm till i omkrets... Det finns gott om plats till xtra tröja i denna också. Och med Meedom och Meedoms märkliga storlekstänk, så märker jag denna till 98. Den är rätt stor som 98 också.
Så lite livebilder, med kragen "upplåst":
Turkos flodhästar stl 80 med orange kant, gula elefanter stl 86 med brun kant och klarblåa ugglor stl 92 med röd kant. Mönstret är mitt eget i rak t-shirtmodell för att passa både pojkar och flickor. Dessa ska också till smartamammor.se. 
